Söndagen den förste juli var reservdag för sommarens första flyghelg i MFK Snobben.
Det blev en väldigt fin dag och morgonen var nästan vindstilla men vinden tilltog lite fram mot dagen.
Vi hade inte lika mycket gäster som i fredags så det blev lite korv över till nästa flygning.
5 juniorer varav två utnyttjade flyglärare mats som i dag valde att flyga med elplanet "Pinnen".




Självklart blev det linkontroll och juniorerna verkade klara av det hyfsat bra utan allt för stor hjälp. Det var den gedigna stuntkärran Thunderbird som fick göra tjänst.

Ordförande Bengt hade som vanligt golfbilen fylld med elplan - i dag var det JAS 39 Gripen och Fokker DVII.

Mats laddade och skolflög tills bilbatteriet var så tomt att laddaren protesterade.

En liten leverans av material till bilbanan har anlänt sedan i söndags.
Nu är det time för banläggarna att göra en provisorisk sträckning så att de befintliga sträckorna knyts samman så att det går att provköra och ha kommentarer på bredd och underlag.

Som det såg ut i kväll så skulle man kunna anlägga en båtbana mellan bilspåren ;-)

Visningen började kl 13 men av någon anledning så var chauffören helt övertygad om att det var kl 14 visningen var.

Det blev alltså en lugn resa upp till Göteborg med flera raster för att kompensera för att få sitta i en minibil i stället för en minibuss.

Ett av stoppen på uppresan var radiostationen GRIMETON som är den enda kvarvarande långvågssändaren i ett världsomspännande nät för kommunikation som gällde från 1920-talet och framåt. Grimetonsändaren till nu "världsarvet".

Väl uppe vid Säve Depå fick vi reda på att vi var en timme sena och inte kunde vara med på visningen.


Plötsligt blev vi snabbt invinkade till en grupp personer som vi hakade på. Det visade sig vara en specialvisning för SAAB-folk som hade något jippo med visning och show.

Vi fick alltså en väldigt komprimerad tur ner i berget som är 22000 kvadratmeter med 8 meter i takhöjd.


Där finns förstås fina exemplar av de flesta svenska militära flygplan genom tiderna. Säve är det absolut största bergrummet med hangar i Sverige och är konstruerat för att klara en atombomb.

Det stora problemet tycks vara ägarförhållandet till berget men enligt guiden finns stora förhoppningar att under året lösa detta problem.




Tills dess ligger aktiviteten lite på sparlåga. Ett annat problem är att museet på grund av sin placering i berget av uppenbara skäl inte har så mycket nödutgångar som säkerhetstjänsten skulle önska. På grund av detta sker nu alla besök med guidning och kontroll av grupperna. I framtiden finns förstås att detta museum ska kunna bli öppet för besökare att själva undersöka även om man kanske måste sätta ett maxantal samtidiga besökare i vissa lokaler.

Ett lite udda nummer är en helikopter som använts för att undersöka isbjörnar. Dessa bedövades och mättes. En isbjörn sköts av vår kung. En björn drunknade olyckligtvis efter att den blivit bedövad.

Han började tidigt samla på antika bilar som han snabbt förstod att skulle bli ett stort historiskt värde. Efter lite utlåning av bilarna till olika utställningar och jippon kom han över den nuvarande tomten i Ugglarp mellan Halmstad och Falkenberg. Museet invigdes 1961.

Det finns ca 150 olika unika bilar och ett stort antal flygplan att titta på.

För oss var förstås flygplanen mest intressanta.











Austern är kanske mest känd för gamla modellflygare som Sigurd Isakssons gummimotormodell med balsaflak till vingar.
 

Flygsimulatorer är uppenbarligen inget nytt. Här syns "Linksimulator" från 1937 och 1960.

Vi fick se klassiker som Ercoupe som inte hade något sidoroder ansågs som mycket lättfluget och tänktes kunna bli "folkflygplanet".

Det plan som nog väckte vår mesta beundran var en "Tante Ju" alltså Junkers Ju 52 som är ett tremotorigt transportplan byggt av korrugerad aluminiumplåt.

Ett annat pampigt plan är Douglas AD-4W Skyraider som användes som målbogseringsplan. Sett i perspektiv mot exempelvis exempelvis SK61 är Skyraidern ENORM!




 

Fantastiska var också exempelvis Lockheed Starfighter. Gloster Meteror, Electric Canberra, eller Percival Pembroke.

Historiskt fina var förstås Stieglitz, Grunau Baby, Götaverken GV 38, Klemm och Tipsy.

Och så fanns det många flera fina plan att beundra.

Förutsättningar F3J:

1. Flygplan för ca 12000:-
2. Lina med 150 meters längd och dragstyrka på 200 kg!.
3. Parallell start med 4 ekipage.
4. 10 minuter är optimal flygtid - avdrag för avvikande sekunder.
5. Landning inom en meter från markering - avdrag för längre avstånd.

För punkt två gäller att man har två duktiga och tunga dragare som får bra fart på planet med hjälp av ok och trissa. Dragtiden är ca 4-5 sekunder med två dragare. Efter släppet har planet sådan fart att det fortsätter stiga några tiotal meter extra.

Förutsättningarna är inte de bästa med regn. Varning för drunkning på Roskildefestivalen,
40 vägar avstängda i Skåne - bl. a. båda ringvägarna i Malmö, järnvägsvallen utanför Landskrona avstängd. 90mm nederbörd, 40mm nederbörd, 30mm nederbörd är vanliga siffror man hör på radion.  Filmsnutt

Mats hade fyra elever att skolflyga med.

Viktor och Gabriel fick sina nya ArtTech/AircPro Cessna 182.
Det var fina utslag på höjd och sid men skevrodren hade för stora utslag så modellen blev allt för vinglig. Det blir till att justera på roderhornen så att dt går lite lugnare och sen så är det bara att flyga.
En svaghet med modellen är att hjulen och hjulkåporna inte är avsedda för gräsfält - men det ser man på de flesta "skalamodeller".

Bengt kom med tre modeller som han flög tills sändaren började pipa för dåligt batteri.

Man kan undra om Bengt tror han har fiskespö i stället för sändare när han vevar hem fångsten efter en ojämn kamp.

Och som numera vanligt vid fint väder så var grillen igång med korv och revben på menyn.

Dagens plan i luften var : Me109, JAS 39 Gripen, Fokker D VII, 2*Cessna 182, Formosa II, Zagi, Magister, Extra 230 och så förstås skolplanet "Pinnen".

Lördagen den 14 juli.

Kvällen lovade 4 m/s så Ulf bjöd in för en provtur med Pumba på asfaltbana. GWS A-10 som dem egentligen heter flög någorlunda bra. Förutsättningarna var ca 700 varv mindre per volt - alltså KV-tal - mot det önskade på grund av slut på lagert när jag beställde.

Gissningsvis så har min A-10 ca 50% mera kraft än den lilla standardborstmotorn som man kan få med satsen. Min avsikt från början var att ha ungefär dubbla kraften och den får jag nog ganska lätt om jag kör med 4 celler LiPo.

Ulf som förgäves försökte fånga primärflygningen på film berättade att modellen tappade noshjulet vid starten. Provflygningen var ca 20 varv med olika håll - något snäpp på trimmen kanske skulle behövts för flygning utan justering. Roll går rimligt bra utan några överraskningar. Ett av huvudhjulen ramlade av vid landningen - det behövs uppenbarligen bättre hjulstoppar än de plastploppar som följer med satsen. I alla fall så var inget ställ böjt så start och landning måste ha gått tämligen mjukt i alla fall. 600 mAh kostade flygningen.

Snutt

Efter turen med Pumba flög Ulf sin J21 som flyger snabbt och stabilt.
Han fick en beundrare men ville inte släppa modellen ur sikte ;-)

Snutt

Söndag och blåsigt = byggdag.
Bengt hade börjat tidigt med två glada handlunsbyggare och efter ett tag fylldes det på så att vi har 7 juniorer och 4 vuxna i klubblokalen en stund.










Dagens höjdpunkt var nog Leo´s  WingDragon Sportster som vi packade upp ur kartongen och "torrflög". Det verkar lovande och det ska bli intressant att se om planet flyger lika utmärkt som det sägs och som det ser ut att kunna göra.

Eftermiddagen avslutades med en mycket kort demonstration med min Zagi-vinge som klara vinden rätt så bra men som efter några minuter tvärdog så att vi fick segla ner den i den hårda vinden. Vi får se om det är motorn eller fartreglaget som behagat pensionera sig.
I slutet av Juni testade vi att skära vingar ur frigolitblock med värmetråd. Det gick bra och det finns några olika byggprojekt med instruktioner och ritningar på nätet.
För att få en lite hum om vad det kan kosta så räknar vi upp ett exempel:

Förutsättningar är att man har en 35 MHz radiosändare redan och att den klarar av att mixa "V-tail". En V-tailmixer kostar ca 50:- hos United Hobbies.
Nästa förutsättning är att man redan har en laddare för LiPo-batterier med 3C och rätt kapacitet. En "universalladdare" kostar ca 800:- att köpa.

Vingen är ingen direkt nybörjarmodell men den är tålig och väldigt skojig.
Om man jämför med exempelvis WingDragon Sportster som man kan köpa i stan för runt 1250:- inklusive sändare så är det massor mera jobb att bygga en vinge.
Vingen passar kanske mera som andra modell och även som hangseglare om man har en bra backe och segla vid (vår närmaste är Ravlunda vid ostlig vind).

Tredje och fjärde eleven hade något mindre vind även om det fläktade i trädkronorna och vinden snurrade riktigt duktigt vid start och landning. Runt klockan 20 hade vinden avtagit ännu mera så då vågade sig ordförande "gammelfar" Bengt upp med både Fokker, JAS och TINY.
Tiny vinglade runt betänkligt i vinden och rätt som det var lossnade en limning så stabben vred sig i 45 grader mot vingen - sedan var flygningen om möjligt ännu vingligare.

Skolflygningen var inte klar förr än klockan 21 men då hade sex elever fått var sitt pass och en 6-årig lillebror hade också fått prova på, även om höger och vänster inte riktigt satt som det skulle så var det skoj ändå.

En överraskning var ett gäng plan från Harald Nyborg. De styrs enbart med motorerna liksom X-twin, men dessa planen verkar betydligt kraftfullare och tyngre och flög faktiskt både högt och långt även om det blåste duktigt. Självklart har man inte samma referenser som med "riktiga" modeller men jämfört med X-twin så är denna generationens plan riktigt bra på utomhusflyg - däremot gissar jag att de är alldeles för snabba för inomhusflygning i tianshallen.

Bengt har irriterat sig på en gren som hängt ut över vägen ett par veckor och med fogsvansen i högsta hugg tog det knappt 10 sekunder att avverka den irriterande grönsaken.

Här var det bara bilder på fem av de sex eleverna för kvällen -

Som vänteterapi kan man ju alltid öva på sin skicklighet med klubbens "enhjuling" (röllebören) som nu sliter på bra för att göra slut på även den andra grushögen till bilbanan.
Nu är det kommit så långt att man skulle kunna köra med bil runt etapp ett även om det nog behövs ungefär dubbelt så mycket grus till som vi redan lagt ut för att få den etappen rimligt stabil. Vira har kommit under gårdagen så att bilbanegruppen ska kunna lägga ut etapp två som ska innehålla raksträckorna vilka inte ska grusas i första omgångens försök.
Lite gnäll om nyinköpta knän var det från gamlingen, men med tom skottkärra så gick det bra att "posera".

Säkerhetsansvarig och utbildningsansvarig är väldigt noga med att man SKA
STÅ BAKOM MODELLEN
när någon startar en förbränningsmotor.
Till skillnad från hästar som påstås vara farliga både fram och bak så lär modellplanen vara säkra om man står bakom.

Det blev ingen grillning i kväll men mycket lagningar och läskdrickande blev det i värmen. Myggen var som vanligt elaka om man kom i lä eller skugga.


 

Vad sitter ni och har så roligt åt? - Snackar skit om flygaren.....

Den av Sydställningar sponsrade bilbanepilotplattformen står nu på plats men lite för nära banan för att det ska vara plats för depåsträcka med av- och på-åkningssträckor. Detta justeras enkelt av 6 till 7 starka bilförare.

Ungarna jobbade hårt med den stora viran som kom tidigare i veckan och vi fick med gemensamma krafter den någorlunda utvecklad men inte utsträckt helt.

Helge kom för att lägga sin insats och kämpade hårt för att göra slut på det sista gruset i den andra högen vi fått.

Nu hade det lugnat ner sig något så Leo fick klart att få premiärflyga sin Wingdragon.
Här är det inga tveksamheter utan han ville göra start och flygning själv.
Lite genomgång av planerna för start och inom vilket område det skulle flygas - sen ett kast rakt mot vinden och upp i det blå. Lite vingligt i benen är det alltid första gången och även planet vinglade en aning men det var alltid solen i ryggen och planet framför sig. Sedan efter en stund gled planet längre och längre med vinden och nu gick det snabbt bortåt skogen - för snabbt för att hinna ta över spakarna - pang i ett träd långt bortom synhåll var resultatet. 670 mAh hade gått ur batteriet på 1000 mAh kapacitet så gissningsvis var flygtiden (med ungefär halv gas) uppe i närmare 10 minuter. Efter lite rörande på spakarna så hörde vi surret och hittade planet ganska snabbt. Vingen var av på mitten - frigolit är lätt att laga. Stabben av på mitten - den var depron så det kanske får bli lite inlägg i stället för det som knycklat till sig och tappat spänsten. Den allvarligaste skadan var nog ett avbrutet roderhorn till en skev men det kommer att fixa sig tämligen enkelt det med. På söndag ska planet vara flygklart igen om inget oväntat kommer emellan.

Magistern fick följa med i dag för att vi hade lånat den stora bilen. 3,5 kilo frigolitplan från Tysklands Multiplexfabrik är en stabil koloss som nog inte är ett dugg vingligare än vårt bästa skolplan Grauphner 400 som ju "flyger i alla väder". I dag testades planet med 4 celler på batteriet vilket är en tredjedel mera än förra körningen.

Nu var det riktigt tryck och man var nästan rädd för att trycka spaken framåt.
Lyft efter knappt två meter och efter tio meter i luften sa det skrammel och planet nosade neråt en aning - stäng motorn och landning rakt fram i det höga gräset - var är propellern?
Några meter efter startbanan låg propeller snyggt fast i propelleraxeln på gräsmattan.
Tryck in den igen och spänn stoppskruven extra hårt - när vi kommer hem kommer locktiten att användas. Ny start och åter i luften med halvt gaspådrag efter två meters rullsträcka.
Här skulle du varit med Mats - det är samma drivlina som du fick i 50-årspresent - till ditt plan på ca 1 kg! Du ska nog inte få en seg kärra ;-)

En högvingar trainer är inget för avancerad flygning men lite vertikalkörning klarade den lätt av så loopar och de vanligaste manövrarna kommer nog att tränas på om modellen får plats med ut någon mer gång.

Vid åttatiden tittade de trogna medlemmarna Fredrik och Anders ut för att lufta sina el-plan och flyga in flickvännen.
Anders flög sin Pitts som hade mer än väl kraft för det lätta planet.
Skolflygning fick bli med GWS E-starter som är ett ypperligt plan.
Utan sladd och dubbla sändare blir det mycket trevligare skolning ;-)

Efter skolningen så busflög Fredrik med sin röda Extra som susade rundor runt den sävliga stora Magistern - pang - det var en aning för nära och Extrans ena skevroder stod som en antenn rakt upp från vingen - inget problem att komma ner för en snygg landning. Ett par gångjärn som hade lossnat - lite lim fixar till det snabbt.

När vi nu var mannade så kunde vi sträcka ut raksträckeviran till långt upp i nässlorna - tyvärr så var nässlorna så höga att inte ens långbyxor räckte som skydd ;-)

Som sista aktivitet före hemfärd, och då daggen började lägga sig, så tog vi en tur med Cootan som fint flög några lugna varv i solnedgången.
På vägen hem såg vi flera skärmflygare som utnyttjade den underbara kvällen. Nu syntes det tydligt att de är utrustade med blinklampor för att varna annat flyg att komma för nära.

Vi var nu mannade att flytta den stora depå och förarställningen ett par meter närmare träden så att vi fick plats för depåparkeringen till RC-bilarna.

Bra mannade tar vi i och flyttar en sida i taget så att vi får en bra plats för att köra in på banan efter service och köra av för tankning.












 

Vi plockade också fram virabitar för de banavsnitt som vi saknade tidigare. Nu väntar vi på mera grus till de delar av banan som ska vara belagda.

Nu kändes det att vädret var på gång med halvstorm växlande med vindstilla, blixtar och muller i fjärran och stora regndroppar som jagade in gräsklippare med pilot i containern.

Det var bara två av de samlade juniorerna som skulle skolflyga men det var ändå en del plan som blev luftade i kväll. Flitigast var Danne med sin Airmedia-Challenger som fått ny vinge efter en olycklig första start i våras då vinden var för hård för planet. Sedan flög Danne en gammal Multiplex Twinstar som imponerade med originaldrivning men med sin storlek var väldigt maklig i stigprestanda. Danne tycker säkert att Knuffeln som egentligen är ett inomhusplan är det som är roligast att flyga och som mest hovrar eller flyger på rygg.

I söndags uppmanade Bengt att vi skulle komma med bilar för att testa bilbanan - där hade han HELT FEL. Ingen medlem har amfibiebilar som hade behövts på banan som nu står mera under vatten än någonsin i sommar.












En annan viktig punkt för dagen vara att få lite mera skjuts på skolflygningen. Det bestämdes att vi ska flyga både tisdagar och torsdagar och att flera har lovat ställa upp som lärare. Magnus, Fredrik och Anders ska hjälpa Mats och Ulf så att våra ungdomar får lite skjuts framåt så att de kan behärska sina nya plan lite bättre.

Leo´s WingDragon fick tre flygturer i kväll och den är mycket tålig och kvick i manövrarna om man har lite gaspådrag. Bättre vertikal prestanda kan den säkert få med LiPo eller LiPo med borstlös. Troligen är den medföljande motorn helt tillräcklig bara man får en aning mera kraft från batteriet.

 

Torsdagen som från och med i dag är skolflygdag för snobbenflygarna visade upp ett trevligt väder med mycket svaga vindar som inte ens gick att riktningsbestämma.








Himlen var en aning grå och det blev en erfarenhet för de två Warbirdflygarna som på lite håll valde att stänga av motorn och nödlanda i stället för att chansa på en osäker flygriktning. Båda planen blev återfunna.

Skolflygningen startade med elflygplanet men efter ett par laddningar tröttnade bilbatteriet som vi laddar ifrån. Då är det bra att ha en gammal Lajban som man kan tanka och köra någon timme till med. Lite duggregn hotade under ett par minuter men jagades bort av torrare vindar.

Gräset som inte blivit klippt (på grund av regn?) var nu tjockt så Hugo tog en runda med klipparen som nog bara klippte hälften och böjde undan resten. En klippning till denna veckan så blir det fint igen - om vi får uppehåll så att det går att klippa förstås.

I dag kom listan med flyglärarnas schema för hösten. Se sidan för skolflygning.