Öland

I många år hade jag haft friflygtävlingar ”runt knuten”. De var några hundra meter söderut på Rinkabyfältet som gränsar till där jag bor. De senaste åren har militären beslutat att det inte ska förekomma ”privata” aktiviteter på området. I ett par omgångar har det varit scoutläger med över 10000 deltagare inklusive besök av konungen. Området har alltså framdraget vatten, avlopp och internet som skulle motsvarar en mindre stad.

Nu är det betesmark för köttdjur så marken har ett kort gräs utan mycket buskar eller stenar. Fältet är inte överdrivet stort men har passat bra för såväl världscuptävlingar som oldtimertävlingar. Militära aktiviterer på just det fältet inskränker sig till någon hemvärnsträff om året för gamla nordiska män med handeldvapen och träpluggar.

Alvaret på Öland har blivit den nya lokaliteten för friflygets sommartävlingar. För mig som inte tävlar har det inte passat att besöka på ett par år men i år var just den helgen ledig och det var massor med år sedan jag var på Öland senast.

25 mil enkel resa går på strax under 3 timmar om man inte pausar. Jag var på plats runt kl 8 så tävlingarna hade just börjat när jag kom fram till dagens startplats som valts efter nordlig vind.

 

Området på allvaret ligger öster om Mysinge Hög där morgonsamling och strategi för dagen läggs upp. Där kan man hitta vägvisning till startplatsen om man inte är med direkt på morgonen. Flygområdet begränsas i alla väderstreck av vägar. Kortaste sträckan verkar vara runt 3 km så det bör inte vara allt för stor risk att flyga utanför området. Skulle man mot förmodan råka passera en väg i norr eller söder så är det ändå Alvaret med samma typ av landskap man befinner sig på.

För de som löser korsord så finns lösningen på "mannen på Öland" på nästa bild ;-)

Flera tusen väderkvarnar är numera "bara" några hundra.
Vad har alla dessa använts till? Så väldigt mycket säd kan det väl inte ha funnits att det varit behov av flera tusen kvarnar.

En annan känd man på Öland är så klart Långe Jan.
Inte långt från fågelräkningsstationen vid Ottenby.

Årets skandinaviska sommarvärldscuptävlingar i friflyg var välkomna efter många inställda tävlingar på grund av corona/covid-restriktioner. Även i år var det magert då Norge beslutat att dra in sin medverkan. Trots det så var det en hel del entusiaster och proffsflygare på plats. Som väntat med en tävling i södra Sverige så var Danmark väl representerat av duktiga modellflygare. Tyskland ligger inte heller långt bort så vi fick träffa några tyska piloter också.

När jag kom till startplatsen hade första start gått för några och jag hittade danska vänner som höll på att trassla ut ett ”skatbo” av uppdragningslinan. I vit tröja ser vi Thomas Röjgaard som tyvärr fick noll i sitt första försök. Thomas brukar cykla (tar tåget på cykeln där det går) med tält och trunk till tävlingarna. Tåget hade klarat sig fram till Kalmar men sedan så får man inte cykla över bron så i år fick det bli bil för Thomas. Det är Thomas som på sin privata G-Drive kodat in formulär för tävlingsresultat så att alla intresserade ska kunna följa tävlingsresultaten i princip live. Det är bara tävlingsledningen som kan skriva in och ändra i listan men alla intresserade kan följa tävlingen så fort tiderna har knappats in.

Resultat från Swedish Cup

Resultat från Danish CUP

Som segelflygare måste man lita på att man har en bra kompis som hjälper till att släppa planet. Det gäller att ha koll på piloten som bestämmer när planet ska starta. Man har ofta någon timme på sig att vänta in den ”bästa luften”.
Termik finns mer eller mindre alltid, men det gäller att vänta in en bra blåsa med lyft så paret kan få stå ganska länge och känna på vinden innan det kan vara läge att dra upp.

Sedan är det oftast kompisen och en annan som tar flygtiden efter att planet har släppt lina tills det har landat eller att man inte längre ser planet för att det hamnat bakom träd.
Inom samma flygperiod ska oftast kompisen hinna få upp sitt plan och då är oftast rollerna omvända så att den som flugit först får släppa till medtävlaren.

Första bilderna är på Anders Persson från Skåne som får hjälp av Jan Svenungsson från Berlin/Uppsala.

 

 

 

Efter att några plan har startat så ser man en rad med personer som har koll på sitt plan i en bra kikare. Det blåser ofta en hel del när det tävlas så flygsträckan ligger vanligen på mellan en och två kilometer. Kikarna har inbyggd kompass så det är viktigt att skriva ner det exakta gradtalet dit man ska gå och söka efter sitt plan. Oftast har planen någon form av pejlutrustning. En liten sändare med batteri behöver inte väga ens ett gram. Radiomottagaren man har med sig när man letar tar förhoppningsvis in signalen när man är några tiotal meter från modellen. Att hamna inom räckhåll för sändaren innebär att man inte får avvika från sin uttagna kurs speciellt mycket. På allvaret finns det inte många tydliga riktmärken att gå efter då det mesta är låga buskar. Sen är det till att avgöra riktning och försöka hitta sin modell. En tävlingsmodell är inte direkt billig. I dag finns det GPS-sändare som är väldigt noggranna och tillräckligt små för att användas i tävlingsmodeller. Då har man kontakt med modellen hela vägen och behöver oftast inte leta så mycket.

Det är tyvärr inte många aktiva damer bland modellflygarna men vi har en i listan så en kvalificerad gissning är att bilden är på Jytte Noer.

Efter varje flygning är det hämtning som gäller. Med sträckor på runt 1500 meter eller mer så gäller det att inte lata sig utan hinna tillbaka till nästa period.

Per Findahl är tävlingsledare under Swedish Cup och meddelar periodens start och slut genom att tuta i sin vuvuzela

Svensken Dansken och Tysken…
Det är alltid trevligt med juniorer i modellflyget. Just friflyget är kanske svårt att rekrytera nya generationer till om de inte råkar växa upp i en familj med elitflygare.
I startlistan hittar man faktiskt tre juniorer i F1A-klassen.
Tyvärr så verkade det inte ha blivit något av danske Marius Nyhegns tävlande.
I Sverige har vi fått in Axel och från Tyskland tävlar Albert Niemierski.

Axel Olsson Segerström vann juniorklassen av F1A på fredagen. Axels morfar var modellflygare några år i sin ungdom.
En ganska vanlig berättelse är att man har byggt en friflygande segelmodell som tagit luft och försvunnit över skogarna.
Enklare är det möjligen att flyga linkontroll med en Webra Diesel?
Morfars intresse delade han med sina kusiner – och gör detta än i dag.
Morfar berättade att han ”på gamla dagar” skaffade en FunCub och en FunCub XL att flyga med. De åkte till Norbergs modellflygfält och där befinner sig oftast Per Findahl från solen går upp tills han måste åka och jobba.
Per blev ”mentor” till Axel, och bättre mentor kan man nog inte få tag på än världens bästa idrottsman. Axel flyger precis som Per F1A och F3K, klasser som det tävlas i.

Lite mer än junior är ättelägget Oskar "OZZI" Findahl.

 

 

Historiskt har det varit klasserna F1A F1B och F1C.
Nu ser vi även F1Q som kanske kan anses som elvarianten av F1C

F1S är i så fall en billigare mindre variant av F1Q

Vädret.
Man kan tyvärr inte beställa vackertväder.se när det ska flygas. Är det tävling så flygs det om medelvinden inte ligger över 9 m/s.
Fredagen var nästan på gränsen till dåligtväder.se. (Bäst väderprognos får linflygarna från yr.no). 
Det var inte mycket sol och dropparna hängde i luften nästan hela dagen.
Värst var kanske en rejäl skur när de flesta hade hämtning efter andra tävlingsronden.
Vinden låg kanske på en medelvind strax över 6 m/s med byar 9-11 m/s – och på Öland är byarna rätt så långa (men de kallas för Radbyar).

För fotografering så kan det vara lite lurigt att snabbt hitta en lämplig bländare för att fotografera mot himlen som snabbt kan ändra sig.
Planet på bilden här under är knappast svart i verkligheten ;-)

Den gamla gummimotorklassen F1B hade några tävlande. Äldre piloter kallar kanske klassen för Wakefield - lite minder modeller (G) kanske kallas för Coupe de Hiver?

Axel försöker pejla in sin modell. Han har hamnat i ett område där många modeller har landat men om han har fått max så får han kanske söka lite längre fram i samma riktning.

Även de små F1S kommer en bra bit bort i vinden om de maxar - och max är väl standard för specialisten Per Grunnet.

Enbuskarna är aningen högre än ölandstoken och man ser skillnad även på att token har gula blommor :-)

Robert Hellgren, även han från Norberg är sveriges gruppchef för friflygarna och avlastar Per Findahl som är chef för alla elitflygarna. 

Bror Eimar har varit med länge och har funnits på bild som modellflygare i flygtidningar för mer än 65 år sedan.
Han är kanske den piloten som har längst till dagens flygningar då han bor på fastlandet och inte på ön.

Axel i bakgrunden har kanske fått frigarnas förtroende att dokumentera tävlingen?
Stor supporter är morfar och de bor hos morfars kusin inte långt bort på ön.
Som vinnare i juniorklassen gäller det att övertyga morfar om att sponsra med lite häftigare utrustning :-)


Det finns något där uppe i andra änden av en slak lina

 

Var det en tillfällighet att de tyska flygarna höll sig längre österut längs startlinjen - tror inte att de hade direkt hemlängtan - här är alla modellflygare lika välkomna..

Som ett pistolskott - så lät det - och så verkade det regna flygplansdelar från himlen.

Förhoppningsvis var resultatet inte lika förödande som det verkade. Det ser ut som att vingarna kommer ner i stort sett hela.

 

Albert verkar ha varit med några gånger. Det är en övertygande stil i uppdraget men bra koll på linan och en riktigt slutrush innan rycket.



Undrar om Elon Musk är en idol? Det gäller att sikta mot stjärnorna.

Bror Eimar verkar diskuera något med Zamir som också är B-flygare

 

  

Efter hämtning är det snart dags för nästa tävlingsrond. Per kollar medelvinden så att allting ligger väl inom reglerna.

 

 

Flyoff på lördagmorgon kl 05 på morgonen.
Man väljer vanligen särskiljning av alla som har flugit fullt så tidigt på morgonen som möjligt innan termiken börjat ta fart.
En annan faktor för att göra särflygningen så jämlik som möjligt är att starttiden är starkt begränsad jämfört med en vanlig rond.

De flesta var på uppsamlingsplatsen vid Mysinge hög en bra stund före klockan 5 på morgonen.
Tyvärr var det disigt med för dålig sikt. Vinden höll på att svänga över nästen rakt mot riktningen under gårdagen.

Man får tacka att det inte finns några hornprydda baggar med att försvara kullen.

Väl vid startplatsen började det klarna upp med en orange strimma mot öster - trots att solen skulle kunnat visa sin för ett par timmar sedan om det varit klar himmel.

Bror har varit med förr och vet att det behövs rejäla grejor för att få ner modellstativen i den unika ölandskalkstenen.

En gruppbild före flyoff! Här är det de tre F1A-flygarna som hade alla max i går.

Robert har tagit över tävlingsledningen då Per är med i Flyoffen.

Per imponerar med en rejäl uppvärmning och justering av allt material och skosnöre en stund före start.
Exakt när startsignalen gåt är han först uppe luften och springer runt för att känna av läget.
De båda andra väntar ut sinstart på marken.
Alla verkar koppla ur i princip inom några sekunder från varandra och med bra utgångshöjd.

Per har 100 koll på modellen via GPS i planet.
Men även om man kan följa att modellen flyger så stoppas tidtagningen när tidtagarna inte längre kan se planet.
Flyofftiden var satt till 10 minuter för att säkra att det inte skulle behöva bli en andra omgång.

I Flyoff i F1B var det oldtimern Bror Eimar mot junioren Lara Maria Horak.
Det krävs lite tyngd för att kunna dra upp motorn och pappa hjälper till som ankare.

Om man inte ville titta på modellflyg så finns det massor med konstgallerier och museer på ön.
Men man behöver inte besöka så fina gallerier för att kunna beundra kost. I Mörbylånga hamn hittar man mycket "offentligt konst".

 

 

 

Och så lite rörliga bilder